klockan ringde vid halv 6, och ringde då Linn som jag drog upp som hästskötare.

vid 8 åkte vi, pappa var chaufför (som vanligt), och jag satt och va nervös. När jag kom fram var min högerarm öm, ja, jag hade spänt mig en aning..

Första klassen var en rak kopia på Wången i höstas.

2 vägringar på första hindret, kom över 2 och 3, vägrade en 3:e gång på 4:an.... Exakt som då...

-

Linn promenerade runt med Saga medas jag kokade!

Herreguuud, de gick ju så bra förra helgen, det MÅSTE bero på att det är utomhus.

-

påväg till framridingen för 1m gick jag förbi Jenny och fick låna ett spö, och lite pepptalk.

Hon, Lisa, Maja och Mikaela (och Linn!)peppade mig sedan inför start, gav råd mm..

-

Så gick jag in, kort tygel och sporrarna redo, red upp henne ordentligt, och styrde mot första hindret.

Gav en markering med spöt, och red på så hon inte skulle fundera..

Vips, över första hindret.

Något chokad letar jag rätt på hinder nummer 2.

Efter några fula språng (mamma kallade dom "skolsprång") så hade vi helt plötsligt gått grunden felfritt..

Tankarna började sväva, "Borde jag rida omhoppningen, om jag rider den som grunden, eller är hon trött, hur känns hon, kanske något språng?" Och VIPS så stog en stor mur framför oss.

Ett välförtjänt stopp fick jag där. MITT fel, INTE Sagas!

-

Tog snabbt om (kan ju inte avsluta med en vägran, hästen hade ju aldrig gått på ett språng på en mur tidigare..) och så klarade vi den!?

Började fundera vart tuskien jag skulle styra hästen nu...

"Varför gick jag banan med LISA!?, hon vinner dessa klasser av en anledning, vart är den stora vägen!?"

Men jo, vi klarade (och hittade) resten av hindren också.

Fick ett skitpet på sista, vilket jag inte bryr mig om.

Hon blev lite trött och lite väl lång (jag släppte ut henne lite väl).

Nöjd med dagen, och laddar (förhoppningsvis) till Ånge.

-

Som Anne sa "Nu har vi ju nått bra att berätta för Tusse!"

Som små barn ska vi springa till "mamma" och berätta om föra framgångar!. :P

-

Bjuder på filmerna från klasserna: