Och glädjen håller i sig!
Lackar naglar och gör mig i ordning, ja, musiken dunkar, såklart, i mina öron! =D
-
Igår när jag skulle sova satt jag och tänkte tillbaka på alla rid/hästolyckor jag lyckats med..
Sammanfafttningsvis, vilken jäkla tur jag har haft!!
Lenora olyckan (trampad), hade hon satt ner hoven 5-10 cm från vart den tog är jag inte så säker på att jag hade suttit här idag.
Ja, hoven som gjorde ondast tog i revbenen, men de var inte den jag syftade på, utan hoven hon satte på mitt nyckelben (typ-har inte så bra koll på vad allt heter)... Hade hon trampad mig på halsen hade nog historian blivit annorlunda..
(måste tillägga att jag även funderade på om det verkligen ska ta över 2 timmar att komma till sjukhus, från Frösön...?)
-
Den extremt fula trutten av Laida..
Ja, den gjorde ondare än vad den skadade, gick därifrån med en stukad fot, men när jag ramlade var de ryggen jag fick riktigt ont i... (foten började göra ont när ryggen slutade, dvs efter typ 30 min)
Vet inte riktigt hur jag lyckades där, men misstänker att jag hade lite tur att de inte tig värre på ryggen!
-
Caspers spark, gjorde också ondare än vad den skadade, men tur den tog "rätt" på muskel, några cm åt något håll och det hade kunna gått ett lårben elr knä... Stackars killen, jag tror han blev räddare när jag flög iväg än vad jag blev...=P
-
Tittade igenom lite gamla dagböcker för Alouette
" tömkörde en tur (Olivia satt på)"
Ja, stackars mamma hade inte någonstans att göra av mig, så hon satte med helt enkelt uppepå, så fick jag klamra fast mig i tömkörningsgjorden..=P
(1999)
Nästan alla dagar ser likadana ut... Mamma har berättat att när hon hade fodringar och så när jag var 2-5 år brukade hon slänga upp mig så jag fick åka på hästryggen ut till hagarna..
"Ja, men de tog ju för lång tid om du skulle försöka gå brevid, och jag kunde ju inte dra vagnen fram och tillbaka.."
Tur att de va snälla hästar.....=P
Kommentarer
Trackback