Jag blir så less!
Jag tycker att de e ok att mamma dejtar, visst, inga problem. Det jag tycker är jobbigt är när alla tycks komma före mig, och min vilja spelar ingen roll, för någon annan har sagt något som väger mycket tyngre.
Min tanke, Mamma och jag skulle ta en myskväll i soffan, eftersom vi nästan inte träffas på veckorna, vi äter inte tillsammans och vi är inte vaken på samma tider.
Nä nu kom Clas (mammas dejt) helt plötsligt förbi, och hade dessutom en hund med sig, som mamma gärna bjöd in, och jag vet att de kommer bli jag som måste städa efter den för de svarta håren kommer vara "ninjas".
Dessutom kommer han hit, och det är ju i sig ingen fara, men han försöker vara "pappa" åt mig. Han påpekar mina beslut, försöker få mig att ändra mig i mina tankar om skola och plugga vidare.

Jag kan väll förstå att han lägger sig i Mammas liv, men jag vill att han håller sig borta från mitt. Han menar säkert bara väl, men jag vill få tänka själv, och det jag har bestämt vill jag inte ändra, för det är svårt nog som det är!

Ja, och så den andra saken som få mitt liv att sjuka till botten.
Jag har längtat och längtat efter att få åka och provrida Saga. Mamma och jag bestämde att för hästens skull (om vi skulle ta med henne hem) så är det bäst att åka upp på lördag och sova tills söndag morgon och då provrida.
Vi sa att vi åker vid 8 på lördag kväll, så jag hinner gå på clinicen, och kom fram till att de va lugnt, även fast vi skulle komma fram vid 1 på natten.
Perfekt, allt löste sig och livet känns underbart.
Så ringer Mamma och berättar för Mona som ska följa med och ge hennes åsikt, och Mona tycker att det är jättedumt att vi ska åka så sent, utan vi borde åka vid 3 på eftermiddagen för att kunna sova hela natten.
Ja, men va kul, mamma tar ju såklart hennes parti och dom bestämmer det. Min vilja kommer ju inte igenom, så jag säger att "ja, då får jag ju fundera om jag vill följa med, för clinicen är en jättemöljlighet att lära sig".
Mamma säger bara "okej, ja men bestäm dig fort för vi vill boka vandrarhemmet nu...!"

Jaha, tack för den! Då känns de verkligen att det inte betyder nått om jag följer med eller inte, Mamma vill ha med Mona, och struntar i mig.
Då känns det ännu mer för mig som om jag faktist ska fundera på att stanna hemma (först sa jag de bara för att höra om jag var viktig)
Så, OM jag följer med kommer jag bara vara "3:e hjulet", och kommer förmodligen inte få sitta på hästen eftersom Mamma vill rida och sen Mona (för hon är ju viktigare än mig), och sen kommer mamma tycka att hästen inte ska gå något hårdare (hon ska ju orka åka transporten hem). Ja, då e liksom min resa helt meningslös, bara extrakostnad för boende..
Om jag säger vad jag tycker om henne kommer de kanske titta på mig, och sedan idiotförklara mig, min åsikt är oviktig....
Nä, jag tror jag stannar hemma, och går på clinicen, för just nu känns Uli mer som en mamma än vad min mamma gör... Hon bryr sig iaf om vad jag tycker och tänker!