En Krabba i egen hög person.
Dagen börjar kl. 10 på Östersunds Teaterverkstad. Iförd snyggt smink, en härlig frisyr, rutiga kläder och högklackat påbörjas fotograferingen. 6 timmar senare har vi hunnit med en massa sköna underbara roliga och galna bilder (och en massa choklad).
Vi tog en paus mitt i allt och gick för att inhandla mer godis och lite detaljer till maten. Då ser jag en viss blå bil, och börjar fundera på om även några av cirkusfolket skulle få äran att se världens snyggaste människa, men de va (tyvärr, eller kanske va de tur) flickvännen som va iväg och handlade.
Sedan fortsatte dagen i mer smink, vin, galna kläder, kalla ben och kärleksbrev. Som vanligt när det är cirkusfolk inblandat så slutar dagen som en mycket glad dag!
Sedan va de då dags för Hoppträning för Angelica med Casper. Hon satte upp en "8" av studs, trippelbarr, oxer (inte stigsprång) och räcke. Sedan tyckte hon att mina hjärnspöken skulle få sig en omgång, eftersom jag om mindre än en vecka ska "tävla" på 90cm. Så resultatet blir att jag snurrar runt på en bana där alla hinder (utom studsen) låg på 1,25m. Jag va livrädd, men de blev bättre och när jag sen skulle hoppa 90cm så va de jättemesigt...
Höjdrekord!! och dessutom rekord i korta läder, vilket resulterade i att jag känner mig (och kanske ser ut) som en krabba när jag försöker gå.
Underbar Dag (trots att jag nu sitter och lyssnar från skrik och kommentarer från pappa och hans vänner som sitter o tittar på fotbollen...Vad är det med fotboll som e så kul!?)
Vi tog en paus mitt i allt och gick för att inhandla mer godis och lite detaljer till maten. Då ser jag en viss blå bil, och börjar fundera på om även några av cirkusfolket skulle få äran att se världens snyggaste människa, men de va (tyvärr, eller kanske va de tur) flickvännen som va iväg och handlade.
Sedan fortsatte dagen i mer smink, vin, galna kläder, kalla ben och kärleksbrev. Som vanligt när det är cirkusfolk inblandat så slutar dagen som en mycket glad dag!
Sedan va de då dags för Hoppträning för Angelica med Casper. Hon satte upp en "8" av studs, trippelbarr, oxer (inte stigsprång) och räcke. Sedan tyckte hon att mina hjärnspöken skulle få sig en omgång, eftersom jag om mindre än en vecka ska "tävla" på 90cm. Så resultatet blir att jag snurrar runt på en bana där alla hinder (utom studsen) låg på 1,25m. Jag va livrädd, men de blev bättre och när jag sen skulle hoppa 90cm så va de jättemesigt...
Höjdrekord!! och dessutom rekord i korta läder, vilket resulterade i att jag känner mig (och kanske ser ut) som en krabba när jag försöker gå.
Underbar Dag (trots att jag nu sitter och lyssnar från skrik och kommentarer från pappa och hans vänner som sitter o tittar på fotbollen...Vad är det med fotboll som e så kul!?)
Kommentarer
Trackback