När man ser döden i vitögat handlar man snabbt och effektivt, och känslorna kommer sen. Detta fick jag erfara igår!

 

Hundarna busade som vanligt, och så gick Choiz ut (en "tant"-hund) och det börjades skrika, vilket inte är helt ovanligt eftersom Choiz gärna är med, men vill leka lite försiktigt, så när de andra blir för våldsamma blir hon upprörd. Karin gick ut (påväg till ridhuset med en häst) och skrek på dom i förbifarten. Det blev tyst och jag fortsatte med mitt. Sedan började dom skrika igen, och det lät ganska mkt, så jag gick ut. 

 

Hittar Sixten, med Copys halsband fastsnurrat runt underkäken och Copy som ser halvdöd ut. Sixten har altså (som vanligt) börjat bita i hennes halsband, och stoppat in underkäken mellan Copys hals och halsbandet, så han fick ett bra grepp, sen har han snurrat runt så det har "tvinnats" på mitten. Sixten skriker eftersom det har snurrats mkt hårt runt hans underkäke, och han blöder runt där halsbandet sitter fast. Copy ligger strypt och halvdöd i andra änden. Ser hur tungan hänger ut, hon andas inte och ögonen är blodsprängda. 

 

Inser att jag snabbt snabbt snabbt måste få bort halsbandet så hon ska få luft. Det är inte helt lätt eftersom Sixten skriker och försöker rycka sig loss, och att i panik hitta spännet (som sitter väääldigt tajt runt Copys hals och "gömt" i pälsen) var inte lätt. Hinner tänka att jag behöver våran säkerhetskniv (som är gjord för att kunna kapa grimmor mm i panik, men har "skydd" så det är ingen risk att man skär i hästen eller sig själv) men jag får inte med mig båda hundarna, och vill inbte lämna dom.

Får tillslut loss halsbandet, och Copy ligger kvar och ser ut att hålla på att kräkas. Hon andas så kan lyfter upp henne och springer mot hingsstalet där vi har en veterinär på plats (som fryser semin). Flo möter upp oss och ser att Copy ser väldigt borta ut och att mina tårar har börjat spruta. Kerstin, våran underbara veterinär, kollar Copys värden och bedömmer att vi har haft en jäkla tur. Copy fick ta det lugnt, och var väldigt tagen/slö i någr timmar, men har återhämtat sig och är normal nu.

 

 

Lyckan är just nu total. och jag har insett att det kan gå snabbt. När detta inträffade var vi precis påväg att rida ut, min häst stod tränsad och klar på gången, så några minuter senare och jag hade kommit tillbaka till en död hund...

Puh säger jag bara! Och nej, Hon bär inte halsband längre!