"jag funderar på frimärken..."

Ja, det var Lindas kommentar när vi äntligen tog oss tillbaka till stallet, och skickade henne vidare mot sjukhuset och plåstrade om hennes häst...
 
Emelie och jag hade precis laddat upp för en skön ridtur.. Vi har alltid otur med väder, skor, eller nått annat, så varför inte idag också..?
Det började blåsa, men vi skulle iväg!
Linda gjorde Atte klar för att köra en sväng.. Så vi hjälpte henne att koppla på vagnen, och såg när hon styrde iväg, sjuukt mysigt såg det ut!
Fixar Saga och Rubbe, Emelie hinner sitta upp när min telefon ringer:
"Jag flög ur vagnen, Atte är påväg mot stallet, skenande!"
 
Fuuuck tänker jag, det finns en bom mellan ridvägen och stallet.. Den bommen är inte så kul för en skenande häst med vagn bakom...
Vi skyndar oss att placera ut oss, och väntar, och väntar...
Ingen häst kommer... Jag bestämmer mig för att kliva upp och försöka möta honom. (såg framför mig hur han fastnat någonstans, eller ännu värre...)
Hinner inte så långt innan Linda ringer och har hittat honom..
 
Hon hade ont, vagnen har hon fått av, och står där med en lätt skadad häst...
Jag och Emelie styr kosan mot henne. Efter ca 2 km hittar vi henne, snurrig, men en nu lugn Atari brevid sig. 
Vi kliver av och undersöker häst och kusk... Linda har ont lite överallt (hennes vagn är lyxig, och har sätet typ 1,5 m upp, och hon flög ur i full galopp...) Atari har skrubbat upp insidan benet..
 
Tydligen hade han gjort ett lyckosprång, landat med ena benet på fel sida om skackel, fått panik och dragit. Linda hade försökt att få kontroll, men vagnen for ner i diket och hon flög ur. 
Huvva!
Så vi drog vagenen, och ledde hästarna hem. Efter en stund bytte vi, så Emelie fick gå före med Saga och Rubbe, och vi drog vagnen och ledde Atari. Kan säga att den väger många kilo...! Höll på att dö där en stund, och jag va den hela av oss två..
Vid bommen fick vi inte förbi vagnen själva, så en snäll gubbe kom och hjälpe oss, och sedan kom Kerstin och Marlena som räddarna i nöden och tog över vagnen. 
Helena hade varit så snäll och fixat Saga när Emelie kom med dom, och Kerstin skjutsade in Linda på akuten medan vi andra försökte tvätta av Atte, och smörja såret. 
 
Vet inte hur Linda mår, hon har varit där snart 4 timmar, och väntar på Ortopeden just nu. Atari klarade sig med skrapsåren som tvättades och smordes. Han kommer nog bli stel, men det gick riktigt bra med tanke på hur det hade kunnat sluta!
 
Ungifär där gav jag upp och gjorde klart det sista och åkte hem...
Huvva vad jobbigt det blir när såntdär ska behöva hända!

Ps: fick här i skrivandets stund meddelande om att Linda har kommit hem, ingenting är av, men de var lite oroliga eftersom hon slog huvudet. Hon mår trots allt bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0